Sov gott sa döda Lando

Utmaningen "Remixa ett väsen" går ut på att skriva en egen remix av ett sagoväsen, men lämna tillräckligt mycket för att läsaren ska kunna känna igen det.

Mörkret sänkte sig över slottet Gonattmåne. Familjen Sandslott packade sina väskor i hast, ivriga att ge sig av från denna hemsökta plats. Storebror Bo var en stor pojke och hjälpte lillasyster Bim. Han torkade hennes blöta kind samtidigt som han lyfte ner hennes favoritdocka från sängen hon aldrig mer skulle sova i. Från skuggorna iakkttog döda Lando, avvaktande på det rätta tillfället.

"Låt dem vara", snyftade hans syster Laguna bakom honom. "Gör ingenting dumt."

Hennes transparenta konturer darrade när hon talade, rädd för honom även nu fastän han inte fysiskt kunde skada henne mer.

"Du vill väl inte förlora våra lekkramrater?" sa Lando med mörker i rösten, utan att släppa syskonen Sandslott med sin blick.

Väggarna mullrade i symbios med ondskan de omslöt och Fru Sandslotts oroliga röst ekade uppför den svängda trappan.

"Barn, skynda er!"

Bo stängde dragkedjan på den blommiga väskan, lämnade sina egna saker han än inte hunnit packa. Han ägnade en flyktig tanke till flygplanet av trä på hans skrivbord och tog lillasyster Bim hårt i handen. Den spruckna drömmen om Slottet Gonattmåne låg som en slemmig klump i magen. Först hade nätterna bara varit kalla, trots att de eldade i varje kamin, men snart började även olyckor ske. Röster och spefulla skratt ekade i hörn dit ljuset inte nådde och den tidigare lyckliga familjen Sandslott fann sig frukta för sina liv.

Bo höll Bim i den vänstra handen när de sprang tillsammans nedför trappan, ty den högra hade hon stuckit på en rostig spik. Det borde inte ha funnits utstickande spikar i det spektakulära dockhuset med mönstrade tapeter och stämningsfull belysning. Ändå hade det gjort det, den där dagen Bim lekte ensam i sitt rum.

De befann sig ovanför trappans skarpa kurva när Bo kände fotleden ge vika. Smärtan som ilade genom benet fick honom att släppa ut ett skrik, ett skrik som frös herr och fru Sandslotts hjärtan till is. I rasande fart störtade han framåt, mot trappans föråldrade träräcke som inte längre ägde kraft att motstå plötsliga påfrestningar. Förloppet gick för hastigt för att han skulle hinna släppa taget om lillasyster Bim.

Det spefulla skrattet hördes nu från trappans kurva, där döda Lando triumferande satt vid ett saboterat trappsteg. Skrattet drunknade under herr och fru Sandslotts ångestfyllda rop när de fann syskonen Sandslott i en spretig hög invid trappans fot.

"Sov gott", sa döda Lando till kropparna där nere, innan han gick för att möta sina lekkamraters själar.